The story of Goran A.

Hej på er, orecis kommit tillbaka från en promenad med min flickvän, vi tog en runda med hundarna, vilket gick bra, innan dess så satt vi och jobbade på hennes uppgift, hon hade fått arbetsuppgift om att göra en presentation om sig själv. Blev klara för en stund sen, hon har vetat om uppgiften sen förra veckan i onsdags och det inte föräns nu 6 timmar innan deadline hon tar itu med dig, *tummen upp*.

meneeeh, annars så är allt lugnt, igår kväll när jag kom hem frn Ica så satt Noshin och kolla på film, kul tänkte jag, eftersom jag på vägen undrade om någån annan än jag vart filmsugen, lägger mig bredvid min älskling, och hundarna kolla upp och gissa vilken film?

a walk to remember..

Jag sa ingenting, utan lät Noshin kolla på filmen. Under filmens gång satt jag och tänkte på alla möjjliga sätt jag kan göra mig av filmen - elda upp den, kasta den ut ur fönstret, "råka" lägga den i jeans fickan och sen slänga in den i tvättmaskinen, ge den till hundarna?

Men sen tänkte jag bara att hon köper väl en ny.

Vet ni vad som är riktigt illa? jo, det är när man kan alla repliker i filmen utantill! När vi börjar närma oss slutet så sitter Noshin där helt tårögd - och ni som sett filmen känner säkert igen på slutet när hans fru dött så går han hem till hennes pappa för att berätta att han kommit in i läkarlinjen och allt det där? sen hamnar han på en strand, precis i slutändan? ja, - det riktigt illa är då att min flickvän (INNAN han i filmen själv hinner säga det) säger,

"Our love is like the wind, you can't see it... but you can feel it... "

jajjamän. riktigt illa.

Nu ska jag gå och käka lite, förresten, gissa vilken film Noshin hyrt ikväll? prinsen och jag + prinsen och jag 2
herregud vad illa det är.

nu är det käk

shuu!

Eftersom jag är x-lantis och nu bor i Stockholm har jag knåpat ihop en guide till alla er lantisar därute som besöker Stockholm och inte vill känna er vilse i "storstan". Vi börjar med transportmedel.

Tunnelbanan

Förflytta dig till rätt sida av tunnelbanevagnen medan ni väntar, då slipper ni gå över hela tunnelbanan för att komma rätt. När man ska in i tunnelbanan vässa armbågarna och stå nära dörrarna men absolut inte framför, då riskerar man att bli tacklad. Träng dig in i tunnelbanan så snart den siste resenären lämnat vagnen. Är det kvällstid och helg bör du kontrollera så att ingen spytt på golvet om så, byt plats.

När du satt dig tillrätta då stirrar du rakt fram alternativt pratar lågmält med en vän. Titta inte på dina medresenärer, stockholmare fungerar ungefär som hundar, att titta någon i ögonen är tecken på aggressivitet.

Eftersom detta är en lantisguide måste jag understryka att man åker på höger sida i rulltrappor, men det vet ni väl hoppas jag?

Taxi

Ett råd: Åk Taxi Stockholm, de flesta andra bolag är ganska kassa - chaufförerna är dåliga på att hitta och ibland lite konstiga. Taxi Stockholm hittar alltid och chaufförerna är trevliga.

Efter gårdagens städning hittade jag de här, jag antar att apparaterna är till för håret - men varför och varför så många? Jag förstår inte det här.

Jag har suttit och jobbat hela dagen iförd kalsonger allena. Inte bar överkropp, inte ens bar underkropp utan endast kalsonger. Jag ska berätta varför. För det första ger det dig en känsla av att inte jobba det känns mer som en dag i nian där man stannade hemma för att man var sjuk. Men i stället för att porrsurfa eller spela tv-spel så gör man faktiskt någonting vettigt.

Den andra anledningen är att det ger en tillfredsställande känsla när min flickvän först lämnar mig tidigt på dagen för ett möte, jag sitter framför datorn iförd kalsonger. När hon kommer hem sitter jag på exakt samma plats i exakt samma mundering.


här ska stäädas..

Jag dammsuger nu klockan tio, det är lite läskigt att dammsuga på kvällen, jag förväntar mig att få ett knivhugg i ryggen när helst eftersom jag inte kan höra om någon smyger sig på mig. Överraskningsmomentet är totalt, ena sekunden står man och dammsuger och nästa sekund får man en dolk i ryggen.

Men hur sent får man egentligen dammsuga i lägenheter, inte efter klockan tio va?

Jag leker kvällstidning med min rubriksättning.

Jag har en släng av bacillskräck, eller snarare så håller jag mig borta från folk som hostar, snorar eller på annat sätt är sjuka eller äckliga. Därför försöker jag i den mån det går även hålla mig undan noshin nu när hon är sjuk, jag inser väl någonstans att jag inte kan hålla mig undan hennes virus eftersom vi bor tillsammans. Men jag vill i alla falla låtsas att möjligheten finns.

Beteendet fallar inte damen i smaken så hon försöker gosa nära mitt ansikte, hon försöker locka med pussar, hon ljuger till och med mitt i pågående feberfrossa, hostandes säger hon jag är frisk. Hon försöker till och med att lura mig att dricka från hennes glas, då kan vi ju lika gärna pussas, jag förstår hennes tankar utan att hon behöver säga något.
När jag för hundrade gången idag tvättar mina händer då suckar hon högt.

Men jag har klarat mig hitintills, jag tänker inte låta mig luras och jag tänker inte bli sjuk även om hon gråter på sina bara knän om pussar och kramar.

Jag vaknade i natt kallsvettig i vårt kokheta sovrum med Noshin hostande i nacken. Jag slet upp fönstret för att släppa in frisk luft i det virustyngda rummet, jag jämrade och ojade mig - nu går det åt helvete.

Men när jag vaknade i morse så var jag pigg och kry och redo för en dags hårt jobb.