The story of Goran A.

Idag har jag varit hos min storebror, jag blev inbjuden och åkte dit förväntansfull - hur ska min storebror skämma bort mig idag? . När jag öppnade dörren stod det massor av kakelplattor och tunga kartonger i hallen, jag fick liksom pressa mig in i lägenheten. När jag äntligen tagit mig in så hälsade min bror glatt på mig, fort gick det - du behöver inte ta av dig skorna, du kanske kan hjälpa mig med en sak? Jag ställde självklart upp, min brorsa har noll tollerans.

Sakerna skulle ner i källarförrådet, han bor på översta våningen. Jag kånkade in allt i hissen och bar sedan ner grejerna längst ner i källaren. Kakelplattorna kunde bara bäras en och en. När jag var färdig rann svetten om pannan. Väl i lägenheten så tänkte jag att han kanske bjuder sin arme lillebror på lunch? Men min brorsa hade redan ätit, jag fick en tallrik fil.

Sedan kom hans sambo hem. Vad bra! Hojtade min brorsa till - målaren kommer snart, du som är stark Goran kanske kan hjälpa till att flytta alla möbler i sovrummet?

Efter vi var färdiga så förklarade min bror snabbt att han skulle på ansiktsbehandling. Här kände jag mig lite tom och utnyttjad. När jag kom hem kollade jag min twitter då kände jag mig lurad. Lita aldrig på Majkel!

DN har tydligen börjat med länkbeten, den här artikeln från igår är nämligen förbaskat rolig och länkvänlig. En stackars tam kanin har ätits upp av en havsörn. Kaninens ägare - en liten flicka tog förlusten hårt vilket ledde till drastiska åtgärder från hennes far. Han polisanmälde helt enkelt händelsen.

Jag tycker att det var bra gjort av pappan, att flyga runt och äta upp barns små djur det kan man ju inte göra!? Nästa gång jag blir stucken av en geting då ska jag baske mig polisanmäla den jäveln.

Jag har kommit in i en period nu som jag inte tidigare känt. Jag vill skriva. Jag vill uttrycka mig själv. Helst på engelska för jag känner ett så starkt behov av att utveckla mig i det språket men även i svenskan. Jag vill bara skriva, skriva, skriva tills fingrarna blöder och alla tankar och idéer är slut. Förstår inte varför men det är bara bra. Kanske rätt läge för att påbörja min bok?

Ibland kan det kännas värre att handla än att ge sig ut på ett stormande hav och fiska laxen själv. Idag på T-Jarlen var det packat med folk och en hätsk stämning rådde i butiken. När vi kom in i butiken stod en man i rock och hatt och upprepade junior åt en manlig anställd i 20-års åldern som stod med ryggen mot mannen. Till slut frågade han en kvinnlig anställd som stod bredvid efter hans namn sedan tilltalade han honom.

Jakten fortsatte, vi valde avokados, varför hittar man aldrig lagom mogna avokados? Plötsligt blev vi nästan översprungna av vad som såg ut som en liten gubbe i blå mössa, men i själva verket var det en unga man, han skrek rakt ut ollon! kuk! och liknande obsceniteter samtidigt som han marscherade fram i butiken.

Till slut tog vi oss ut butiken släpandes på de tunga matkassarna tillsammans med allt annat man har med sig. Fram med sl-kortet, mobilen ringer och händerna är fulla. Satan två minuter till den går. Vänder mig om och Noshin är försvunnen. Väntar en stund och tittar runt bland alla människor. Åker ner i rulltrappan och ser henne precis gå in i vagnen, skynda skriker hon. Jag skyndar mig, hinner precis in i vagnen. I vagnen möts jag av en odörsvägg, det stinker fruktansvärt illa av sopor. Det luktar som om man har använd tunnelbanevagnen till att frakta ett ton sopor, jag undrar varför?

Att handla är ett litet helvete!

Pratade nyss med min vän och kollega Niclas. Vi har vårt projekt tillsammans, som tyvärr är försenat men som kommer, vänta bara. Niclas har en hel del galna idéer, de flesta förstår jag inte över huvud taget, i själva verket tror jag inte ens han själv förstår många av sina idéer.

Alldeles precis babblade han om en domän - tummar.se förklaringen kring sajten löd ungefär så här: Tummar det är genialt!? Det är Elin Kling, Claes Juhlin, tummar fattar du! Det är det nya svarta, vi fixar mashups och sedan länkar vi ihop den med internetkrigare, förstår du poängen?

Trots det obegripliga finns det en poäng i det här. Jag tror att det som särskilt kännetecknar framgångsrika innovatörer är just mängden idéer – de mest framgångsrika innovatörerna utvecklar och förverkligar otroligt många idéer. Det som tydligast står i samband med hög kvalitet på idéer är stor kvantitet av idéer – alltså för att frambringa en bra idé kommer du samtidigt komma på massor av halvdanna eller rent utav dåliga idéer.

Så kör på, tänk galet och anteckna alla era idéer i en idébok. Och se till att förverkliga de bästa.

Vill bara börja med att säga; NEJ! JAG OCH NOSHIN HAR INTE GJORT SLUT! jag är trött på att få den frågan gång på gång på gång...
7 gånger idag, SJU GÅNGER idag har det kommit fram folk till mig och frågat samma sak. "sist jag läste din blogg så stod det om skuldkänslor ochjag trodde ni gjort slut" men jesus maria, har ni inte kollat inlägget efter?!
Men what if vi gjorde slut? har inte med era bleka rumpor o göra! Låt oss va ifred, det är inte som att jag lägger mig i era privatliv?!


*uppdatering*

Jag var tvungen att gp ifrån eftersom jag precis fått en smäll i huvet av Noshin, hon tycker att det är taskigt att skriva sånt. "jasså? då ber jag väl bloggen om ursäkt.." noshin nickar belåtet, och så fort hon sätter sig i soffan igen så inser jag precis vad som hänt. Fick jag precis en utskällning för något jag skrivit på min blogg?!
"det är saker man får ta när man har en blogg. Var glad att det äns finns folk som vill läsa din nördiga blogg..." Damer och herrar, detta är personen jag lever med, visst är hon otroligt stöttande?