Alla män är potentiella våldäktsmän!
Sent igår kväll tog jag en promenad eftersom jag varit stillasittande hela dagen. Det var kallt ute så jag hade en stor huvtröja och en jacka över. Jag var nästan helt ensam ute på de mörka gatorna men tillslut hamnade jag bakom en ung tjej. Hon höll ett ganska högt tempo, jag ville inte vara sämre så jag pinnade på så gott jag kunde. Hon ökade tempot mer, utan att tänka efter höll jag ikapp. Till slut gick hon så snabbt att jag började flåsa lätt.
Jag hade kommit en bit och tjejen gick fortfarande framför mig. Jag bestämde mig för att gå hem och tjejen verkade vara på väg åt samma håll.
Tillslut gick det upp för mig, hon kanske är rädd för mig och därför går hon snabbt, det var sent och lite mörkt ute, jag hade huvan uppe eftersom det var kallt, det kunde uppfattas som jag dolde mitt ansikte. Jag flåsade som en hyena och jag ökade takten när hon ökade takten.
Men hur skulle jag avbryta det här? Jag skramlade med mina nycklar men nycklar kan ju användas som ett dödligt vapen. Jag började vissla men melodin lät som någonting från När lammen tystnar. Plötsligt vände hon sig om och stirrade argt på mig, jag försökte låta så snäll som möjligt men min röst förvrängdes och lät avgrundsmörk: Öööh alltså jag tävlade bara, förlåt om du blev rädd. Hon svarade inte utan hon småsprang över övergångsstället.
