Guilty
Jag vet inte hur jag ska förklara den tunga smärtan i bröstet. En känsla
av att man vet att man är den skyldige utan att ens veta vad det exakt
handlar om. Det känns som att jag har lyckats sabba det för, inte bara
mig själv, utan flera andra. Ingenting med avsikt. Ingenting som jag kunde
göra någonting åt, eller jo kanske borde jag hålla mig undan tidigare.
Gjort är gjort, men hur rättar jag till det hela? Kanske genom att bara kapa
alla banden med dessa människor.Men är det så lätt att lämna någon/några
man älskar medveten om allt lidande efter beslutet? Men det känns ändå
som det ända alternativet, oavsätt hur mycket jag tvingas gå igenom och
oavsätt hur stor och tung känslan i bröstet är så måste jag hålla mig undan,
ta ett steg bak och stå kvar där. Hur ska jag annars kunna leva med det?
Det här exakta meddelandet skickade jag till Noshin dagen efter nyår. Vi hade träffats ännu en gång, Der var som att vi levde i en liten bubbla, och ville inte försöka, medan hela universum gjorde allt som krävdes för att förena oss. Två själar som visste vad de ville ha, men gjorde inget åt. Jag var starkt beslutad vid att det här var sista gången. Jag skulle inte försöka mer. Ett till nej skulle vart ett nej, och inget annat. Men om jag inte skulle försöka? skulle jag då ha suttit här lättad, och känt som om en börda lyfts ifrån mina axlar`. Jag skulle inte ha skickat det, men jag hade en känsla, en "glimt" av övervägandet, maybe this was it? but maybe it wasn't?
meddelandet skickat
Jag väntade två minuter innan jag ställde mig upp och la undan mobilen, misslyckad igen? oj vad det gjorde ont i bröstet.
30 minuter senare ringer det på dörren, Noshin kliver in, hon ler, och då förstår jag. Den kyssen glömmer jag aldrig. Jag kände hur all min oro, all börda, all ont bara rann iväg.. bort. långt bort. och där skulle den stanna.. borta. två minuter senare ringer mobilen
Du har ett nytt meddelande
Lämna mig aldrig - Noshin
