En Tourettsman räddade filmen
Igår såg jag och baby Änglar och Demoner på bio. Några rader bakom oss satt en man som måste ha lidit av Touretts syndrom. Han skrek högt precis det där man tänker men absolut inte säger på en biograf, till exempel när det är spännande och huvudkaraktären precis håller på att gå i en fälla - då hörde man NEJ, NEJ bakom oss. Eller under en konversation mellan två personer i filmen och ett ultimatum ställs till den ena, då vrålas det bakom oss OKEJ'RA.
Jag stördes inte av tourettesmannen, han var i själva verket hela behållningen av filmen eftersom den var värdelös. Jag är så fruktansvärt less på blaffiga hollywoodfilmer, jag vet inte ens varför jag ser dem. Innan tänker jag - vad skönt med en film där man slipper tänka - ren underhållning liksom. Men efter fem minuter av filmen då ångrar man sig. Men igår blev jag i alla fall räddad av en skön tourettesman.
HAHAHAHA fyfan vad kul
nämen herreguud haha. oj
HAHAHAHAHA jag håller med! filmen suger ju fyfan!
jag som ska kolla på den i helgen :/ aja, får välja en annan film
Jag håller med goran, är så trött på såna filmer
nej men gud, stackare
trevligt
